Kuba, Playa Larga.

Våra sista tio dagar i Centralamerika spenderar vi på Kuba; dels i huvudstaden Havanna, dels på stranden i Grisbukten på öns södra kust. Först två dagar i huvudstaden, sen fyra i området Playa Larga längst in i bukten, i det lilla samhället Caleton. Därefter åker vi tillbaka och stannar i Havanna de sista fyra dagarna innan vi flyger hem. Internettillgången är ganska så skral; det verkar som att många har internetanslutning men trådlösa nätverk är det ont om. Vår plan är att sätta oss i lobbyn på ett av de stora hotellen i Havanna och använda deras wifi. I vilket fall så blir det två inlägg: ett från Grisbukten och ett från huvudstaden.
Till att börja med gick flyget utan problem, det första vi blev varse om på flygplatsen i San Salvador var att holländskorna, Babs och Barbara, hade fått ändrade flygplaner (pga vulkanutbrott i San José, där de först skulle byta) och dök helt sonika upp när vi satt och väntade på planet. Efter några kaffe och hej då bordade vi planet till Kuba och runt två timmar senare landade vi på flygplatsen utanför Havanna. Två snabba dagar i huvudstaden (inlägg kommer) och så gav vi oss av söderöver.

Playa Larga.

Klockan sex tog vi en taxi från vårat hostel och vart avsläppta vid busstationen för distans-/turistbussar. Efter att ha väntat till sju drog vi iväg i en buss med riktigt bra luftkonditionering, något som varierat rätt rejält under resan... Efter nån timme stannade vi vid ett litet kafé och tog en kopp kaffe och en macka då vi inte hunnit med nån frukost innan vi drog. En timme till i bussen och så hoppade vi av vid rondellen i Playa Larga, hoppade på vår väntande cykeltaxi och skumpade iväg den sista halvkilometern till vårat hostel. Vi installerade oss på övervåningen i huset näst längst bort västerut på gatan genom byn, ett stenkast från den kritvita stranden med utsikt över hela bukten från terassen. Rummet har väl fungerande a/c och kvinnan som driver stället talar överkomlig engelska och är  hjälpsam och trevlig.
Just nu är det lite lågsäsong för turismen i denna strandort men några utlänningar kan man skymta på stranden och på restaurangerna. Det verkar som var och varannat hus här drivs som s.k Casa Particulares: familjedrivna vandrarhem/bed & breakfast med några rum för uthyrning och möjligheter till mat och dryck. Ställena närmast stranden har lite mer konventionella uteserveringar och barer.

Eftermiddagen när vi kommit hit spenderade vi på stranden och i solen. Några drinkar på baren närmast vart det också; de snålar verkligen inte på rommen... Nästa dag tog vi en tur med den lokala dykklubben och snorklade en bit ner på östsidan av bukten en kvarts bussresa från byn. Det azurblå vattnet är varmt och trots den ihållande sydanvinden verkar bukten ganska så skyddad från de värsta vågorna. Mycket koraller och underliga svampdjur, massor av färggranna fiskar och andra djur. Jag såg en stor hummer under stenarna och en grymt stor blåsfisk gömde sig i ett av reven. Johan fick syn på en grupp bläckfiskar som simmade runt. Platsen där vi dök var också rätt intressant då en massa krabbor migrerade mellan skogen och havet i området; de rörde sig oftast när solen inte låg på för starkt och höll sig undan mitt på dan. Med tanke på vägen som följde nära inpå kusten hade krabborna en farofylld väg fram och tillbaka. En hel del får nog stryka med under passerande trafik...
Resten av dagen tillägnade vi på stranden, i havet och på solstolarna innan vi åt middag på vårt boende.

Nästa dag körde vi en guidad tur i naturreservatet i närheten (samma område där vi snorklade, fast på land) tillsammans med några andra turister. Största delen av ön är gammal havsbotten som höjts utmed förkastningszonen som löper i öst-västlig riktning och är väldigt tydlig här i området: på många platser syns sprickbildningar och många av grottsystemen sträcker sig i öst-västlig riktning. Guiden pekade ut fåglar och ödlor, tog oss ner i en grotta och visade fladdermöss, visade träd och växter i området (nu är den torraste delen av torrperioden så mycket av växtligheten var rätt trött...). I närheten finns Karibiens största träskområde men det mesta av den fasta marken består av eroderad kalksten med många fossiler: gamla korallrev och havsbotten.

För att svalka av oss under naturvandringen vart det ett dopp i en vattenfylld förkastningsspricka där vi bland annat hittade en stor vattensköldpadda i det bräckta vattnet. Väldigt intressant var också botten på bassängen där saltvatten sipprade in från havet och bildade liksom en dimma i vattnet på åtta-tio meters djup. Tillsammans med trädgrenarna som ramlat i och sjunkit till botten bildade det en väldigt kuslig scen. Häftigt var det.
Efter lite mer strandhäng (och några Daquirys i baren) käkade vi lunch vid stranden, läste lite böcker, solade , badade och hade det allmänt nice.

Sista dagen i Playa Larga tog vi oss ner till Playa Girón, runt tre mil ner vid den östra sidan av buktens mynning. Här kollade vi in museet för Grisbuktsinvasionen. Den största styrkan steg iland här. En mindre del av invasionen landade i Playa Larga, vid stranden vid vårt hostel; där kunde man se de kvarvarande delarna av några värn och försvarspositioner i betong. Efter en lätt lunch testade vi stranden och solade och badade lite, innan vi tog oss tillbaka till Caleton och fortsatte våra ansträngningar där (hårt arbete att jobba på solbrännan, lite halvmulet var det också...) Torsdagen påbörjades av en rejäl regn- och åskskur när vi satt och åt frukost (lite kom också kvällen innan) men vi ska bara ta oss tillbaka till Havanna för våra sista dagar på Kuba; nu får vi också användning för våra regnponchos som hittills legat orörda!

San Salvador

Efter att ha lämnat Yellow House tidigt på morgonen begav vi oss mot Guatemala City via minibuss, som släppte av oss vid Tica Bus' busstation. Klockan sex puttrade vi iväg i distansbussen mot El Salvador.
Gränspassagen var inga konstigheter och några timmar senare hoppade vi av i centrala San Salvador. Staden är rätt oputsad med stora slumområden/barrios, mycket taggtråd och skitig betong. En taxiresa senare var vi framme på vårat hostel/bnb Doña Marta nån kilometer från centrum i ett inhägnat bostadsområde.
Vi tog bussen in till galleriorna i det kommersiella Metrocentro, tog ut dollar, strosade runt och käkade. Inte en turist i sikte.
Dagen efter tog vi en taxi till Zona Rosa, den lite mer turistfokuserade stadsdelen, dock såg vi inga uppenbara turister här heller. En helt ok bokhandel hittade vi dock, med ett par hyllor engelskspråkig litteratur. Vi hann också ta en repa på Antropologiska Museet och spanade in Salvadoreansk och mayahistoria.

Gårdagen spenderade vi i Santa Tecla, eller Nya San Salvador, en stad strax utanför San Salvador som under en period agerade huvudstad och numera är ett lugnare och säkrare alternativ till storstadens oväsen. Där hängde vi på lite kaféer, strosade runt i parken och shoppade lite grann. Inte särskilt många turister här heller... Efter middagen tog vi en taxi tillbaks till vårat hostel; det verkade som att kvällarna är mer aktiva i Santa Tecla med många barer och uteställen, men vi tog det rätt lungt och gick och la oss tidigt i stället.

Dagens äventyr tog oss upp till kratern på Boqueron-vulkanen där vi promenerade runt i parken vid kraterkanten, plåtade lite kort och tog en kaffe med våran fåordiga guide/chaufför...
Därefter körde vi en utstickare till Joya de Ceren, det s.k. centralamerikanska Pompeij; en mayaby som blivit helt begravd under askan från ett vulkanutbrott år 595 v.t. Många extremt välbevarade fynd kom härifrån efter att platsen upptäckts av en slump på sextiotalet. Många bostadshus och andra byggnader hade bevarats under de fem meter tjocka asklagren och gav en inblick i hur livet var för den vanliga befolkningen under den klassiska mayaperioden.

Efter att ha åkt tillbaka till staden och vårat hostel tog vi en siesta innan vi körde en snabbrepa in till centrum för att promenera runt och sen käka middag.

Nu är det läge att packa våra saker och förbereda oss på att flyga vidare till nästa etapp. Nu är vi rätt nöjda med det centralamerikanska fastlandet och ser fram emot Kuba och Karibien. Flyget går klockan nio imorrn bitti så vi tar oss härifrån rätt tidigt. Vi får se hur pass bra internettillgång vi har på Kuba, skulle visst finnas möjligheter till det på vårat hostel men vi får se. Annars kommer väl nästa inlägg när vi är på väg hemåt eller så...

Norra Guatemala; Flores, Tikal och Semuc Champey.

Oh yeah, efter en lång vecka med knappt nåt internet är vi tillbaka i Antigua. Upplevelserna är många och varierade. Mycket att berätta så det är väl enklast att börja från början...

På tisdagen hade vi våran minibuss bokad till klockan åtta på kvällen, under dan hade vi tänkt å styra myggmedel och packa en av våra väskor genensamt med de kläder vi skulle behöva, så vi slapp släpa runt på bådas. Dock vart vi avbrutna under förmiddagen då vi fick reda på att holländskorna vi reser med hade blivid rånade under pistolhot ett kvarter från vårat hostel.
De hade vart på väg till cafét Fernandos på hörnet två gator bort då en man kom fram till dem, drog en pistol, ryckte åt sig läsplattan som en av tjejerna bar på och gick därifrån. På en gata mitt i stan mitt på dan...
De vart rätt chockade men som tur var var de bara några steg från kafét och ägaren var väldigt omhändertagande och kontaktade polisen åt dem. Allting hade fångats på kaféts övervakningskameror och tjejerna kunde under eftermiddagen inte sluta skratta åt sina reaktioner (de hade filmat av inspelningen på en av sina mobiler). Som tur var blev de inte av med sina mobiltelefoner och pengar de hade på sig och läsplattan var en gammal modell med en ovanlig laddare och full med böcker på holländska; tjuven vart nog rätt besviken över sitt kap. Polisen var väldigt förvånade över händelsen då sånt visst aldrig hände inne i stan, i varje fall extremt sällan. Maximal otur för tjejerna men de klarade sig väldigt lindrigt undan.

På kvällen gav vi oss i alla fall av på våran femdagarstur. Först en riktigt fräsh minivan till Guatemala City, över en timmes väntan i bussterminalen (ingen vits att gå ut då staden inte direkt är den säkraste i världen, speciellt inte nattetid) och sen in i nattbussen till Flores. Bussen hade väldigt bra säten och var rätt fräsch och modern, dock märkte vi snart att de av någon anledning drog på a/c:n på max så vi huttrade i 10-15 grader hela vägen (runt tio timmars resa). Bra att jag tog med min tjocka luvtröja i bussen. Mindre bra att jag åkte i shorts... Lite sömn fick man i alla fall.

Strax innan åtta på morgonen var vi framme i Flores, en väldigt vacker stad/by på en ö i en sjö i norra Guatemala. Staden hade riktiga medelhavsvibbar då varenda kvadratmeter av den lilla kulliga ön var bebyggd med färgglada hus och kullerstensgator. Stället var utgångspunkt för många turister på väg till mayaruinerna i Tikal så det fanns hotell och vandrarhem på varenda gata. Vi checkade i alla fall in på Hostal Los Amigos, ett riktigt trevligt och väldigt backpackigt vandrarhem, men var direkt tvungna att hoppa in i minibussen till Tikal (långdistansbussen var en timme försenad, typiskt) för våran dagstur.

Efter strax över timmen hoppade vi ur bussen i Tikal och hakade på våran guide som visade oss runt det stora området, tät jungel och massvis av mayaruiner i varierande skick (upptäckta av en slump av lokala jägare 1948). Det var väldigt intressant att återse arkitekturen och landskapen jag kände igen så väl från Mexicoresan för femton år sen. Vi gick runt och spanade in tempel och vägar, bostadsområden och begravningsplatser. En hel del av de stora pyramiderna och templen var öppna för allmänheten och vi klättrade glatt upp, njöt av utsikten och fotade för fulla muggar. Solen och värmen gjorde det rätt svettigt men det var det värt.
Efter våra vandringar i området begav vi oss tillbaks till Flores, åt middag på vårt hostel, kollade in stan och förberedde oss på att åka vidare.
Nästa dag gav vi oss av klockan åtta, ner mot Lanquin och Semuc Champey, en resa som skulle ta sex-sju timmar. Efter ett par timmars resa kom vi fram till en flodövergång där en sjaskig färja tog bilar, bussar och lastbilar fram och tillbaka över floden. Något var dock fel på färjan (inte direkt den säkraste jag sett, verkade halvt på väg att sjunka) och bilköerna på båda sidor floden blev längre och längre. Efter att ha väntat ett par timmar utan resultar bestämde vi oss för att åka tillbaka och ta den längre vägen österöver där de mindre flodöverfarterna med stor sannolikhet hade fungerande broar... Sagt och gjort åkte ett tåg av tre minibussar tillbaka och runt floden, söderut till Coban, sen till Lanquin och till sist Semuc Champey. Landskapet var imponerande med massiva jungelbeklädda kullar och långa uppodlade dalar. Dock tappade det sin tjusning rätt fort i de halvtaskiga sätena i den skramliga minibussen. Resan som skulle ta max åtta timmar slutade efter fjorton timmars färd... Lagom tröttsamt.

Dock gjorde nästföljande dag att färden i alla fall var värt det: vi började på förmiddagen med att klättra uppför de femhundra trappstegen till utsiktsplatsen över vattenfallen Semuc Champey. En smal dal med kalkstensklippor lodrät över hundra meter upp på båda sidor och ett system av vattenfall och naturliga pooler i avlagrad kalksten. Det påminde en hel del om Agua Azul som vi besökt i södra Mexico femton år tidigare. Vi tog oss ner från utsiktsplatsen, hoppade i det svala vattnet och badade, dök och slappade i de klarblå basängerna. Efter en lunch på vårat hotell/vandrarhem nedanför fallen fortsatte äventyren på andra sidan floden med en grottvandring genom de av en underjordisk bäck utskurna kalkstensgrottorna. Iklädda enbart badkläder klättrade, simmade och gick vi genom de stalagtit- och stalagmitbeklädda grottorna. Det enda lyset bestod av stearinljus som varje vandrare fick tilldelat och fick se till att hålla vid liv. Något av det häftigaste man vart med om, dock troligtvis inte i enlighet med gällande svenska säkerhetsföreskrifter... Tyvärr inga bilder därifrån, synd att undervattenskameran är trasig. Oh well...
Efter grottorna avslutades det hela med att i sakta mak flyta nedför den lugna floden i varsin gummiring. Med en bärs i handen var man ganska så nöjd; tillräckligt för att ha överseende med resepärsen dagen innan. Sista natten var vi kvar på El Portal-hotellet i Semuc Champey och tog minibussen tillbaka till Antigua på lördagsmorgonen. Färden gick lyckligtvis utan några större incidenter och på eftermiddagen var vi tillbaka på Yellow House i Antigua. På kvällen gick vi ut, åt middag och firade vår sista kväll tillsammans med Babs och Barbara, våra holländska reskamrater, som skulle vidare till annan ort innan de drar hem om en vecka. Tråkigt att skiljas åt men veckans äventyr var helt klart värt det!

Imorgon tar vi oss vidare tillbaka till El Salvador och Hostal Doña Marta i san Salvador. Där stannar vi till på fredag då vi flyger vidare till Cuba.