Liberia och gränsen

Från Montezuma gick färden vidare norrut till den lite större staden Liberia i nordöstra Costa Rica. Vi bestämde oss för att ta minibussen direkt i stället för att härja med lokalbussarna: lite dyrare men mycket enklare. Efter att ha kollat runt överallt var vi fortfarande osäkra på när och om bussförbindelserna gick ihop... Efter att ha skumpat runt på vägar av varierande kvalitet och asfaltering i fem timmar vart vi avsläppta utanför dörren till Hotel Liberia runt två-tre på dan. Nice!

Stället var riktigt fint med hög standard trots att priset var detsamma per natt som stället innan. Vi tog och promenerade runt stan litegrann och bara tog det lungt. Johan passade på att styra en rakapparat/hårklippare för att fixa frisyren då han börjat se ut lite som ett troll...
Rummet hade till och med tv med en mängd kanaler, varav några faktiskt var engelskspråkiga (dock med spansk text)! På kvällen vart det alltså att pressa lite hollywoodrullar på HBO och smutta lite cervezas.

Dagen därpå (idag alltså) drog vi till busstationen och tog bussen till gränsen runt tio. En timme dit ungefär och sen vart det bara till att stå i kö, betala för nåt papper, stå i kö, stämpla passet; gå till nästa kö en kilometer bort, få ett intyg om ebola eller nåt, stå i kö, betala för nåt papper, stå i kö, stämpla passet, betala för nåt papper, äntligen gå till bussen, betala överpris för biljetten, stå i kö, vänta en timme på bussen och så var vi iväg igen! Allt i 35+ grader och strålande sol. Massor av försäljare och folk som ville styra taxi åt en eller 'hjäpa till' med procedurerna... En hel del dollar senare var vi i alla fall i Nicaragua!