Äventyr kring (och på) vulkanen.

Efter att ha checkat in på Hacienda Merida och lastat in våra ryggor i vårt dubbelrum, tog vi och kollade runt stället lite och högg sen in på deras middagsbuffé (riktigt gött, dock klassiska ris, bönor, matbanan och kyckling som bas). Efter en tidig kväll tog vi morgonen därpå och hyrde en tvåsitsig kajak för att kolla in sjön. Vi styrde söderut utmed stranden på läsidan av ön, tog lite kort, skrämde iväg några storklika fåglar och göttade oss i solen. Vi tog rutten runt udden söder om vårt boende och paddlade över till den lilla ön Monkey Island (ingen LeChuck dock, inga gömda skatter heller...) Vi vart varnade för att aporna (Kapuchinapor) gärna hoppar på kajakerna och stjäl allt de kommer åt i jakt på mat och en av aporna klättrade sagt och gjort ut på de längsta grenarna ut över vattnet när vi närmade oss. Vi höll oss dock på säkert avstånd och aporna störde oss inte.

Vi tog några repor utmed stranden runtomkring men den starka sydostliga vinden gjorde att längre utfärder gick bort. Vi tänkte eventuellt ta repan norrut till området mellan vulkanerna där en flod och omkringliggande våtmarksområde delade ön. Dock behövdes en guide för att ta sig in i det området och med tanke på de rätt slitna kajakerna och paddlarna bestämde vi oss för att skippa det.

Resten av dagen spenderade vi i hängmattorna (och på internet) samt promenerandes i området. Middag åts på ett av de små ställena utmed grusvägen genom byn, jättetrevligt.

Dagen därpå vart en slappardag då vi checkade ut från vårt dubbelrum och väntade på att vi skulle få tillgång till tältet vi skulle spendera ytterligare två nätter i. Nån repa med bad i sjön, häng i solen och i hängmattan gjorde susen.

På kvällen såg vi till att boka in oss till vulkanvandringen upp till toppen på Maderas-vulkanen morgonen därpå. Vi var dock inte ensamma om den tanken och till slut vart vi nio personer på turen, vilket passade perfekt då reglerna sa att det max fick gå tre personer per lokal guide.

På morgonen tog vi en tidig frukost och hämtade ut våra förbeställda matsäcksmackor till vandringen. Vid klockan sju (Nicaraguatid, alltså typ tjugo över...) gav vi oss iväg. Gruppen bestod av oss två svenskar, en norrman, en finska, två tyskar, en kanadensiska samt två israeler. Efter att ha fyllt på förråden med lite snacks begav vi oss iväg på stigen.

Den första timmen gick genom hagar och odlingsmark på sträckan närmast kusten. Därefter ökade lutningen gradvis ju närmre vi kom vulkanen och vi kom in i tätare och tätare, men fortfarande riktigt torr, lövskog. En bit upp odlades en del kaffe och stigen blev brantare, med flackare bitar här och där. Vi rörde oss uppåt i tätare skog med större och större träd och stigen bestod mer och mer av rötter från träden runtomkring, vilket var riktigt bra då de nästan bildade trappsteg och gav utmärkt fäste.

Svetten rann men vi hade gott om vatten i ryggorna. Med våra fläskiga vandringskängor klampade vi på längs den vindlande stigen utan problem. Gruppen spreds ut en del då kondition och vandringsvana varierade en del. Vi pressade dock på i täten och våra riktigt sköna guider gjorde paus med jämna mellanrum för att samla ihop gruppen. Dock föll en av guiderna bort rätt tidigt då han, framgick det efter ett tag, fått i sig lite väl mycket kvällen innan och var lite väl sliten. Efter lite diskussion mellan de kvarvarande guiderna bestämde vi oss för att pressa vidare ändå då vi höll bra fart och ingen sackade efter i nån överdriven utsträckning. Till alla vandrares glädje vart priset justerat därefter då vi betalade per guide...

När vi kommit vidare uppåt övergick skogen till mer åt regnskogshållet och den svalare brisen och fukten var riktigt välkommen då svetten börjat rinna rätt bra vid det här laget. Stigen blev stadigt brantare.

Den översta biten upp mot kraterkanten var den häftigaste då öutningen ökade tills den bitvis var uppåt sextio-sjuttio grader och träden i denna s.k. 'cloud forest' hade rötter och grenar som vindlade sig runt och upp flera meter från marken. Vid det här laget vart det nästan mer klättring än vandring, men vi kämpade på och efter att ha klättrat igenom den sagolika skogen upp till kratern stog vi inför en lika sagolik utsikt vid kanten på den, sedan länge utslocknade, vulkankratern.  Utsikten mot sjön i mitten av vulkanen och mot den andra kanten var dock skymd av en hel del moln men tjugo minuter efter att vi kommit upp och käkat våra medhavda mackor lättade molnen och utsikten var milsvida åt alla håll. Vid det här läget bestämde sig mitt batteri för att lägga av, dock fanns det gott om kameror i sällskapet och norrbaggen vi snackat med hela vägen upp lovade att lägga upp en länk till sitt Google-konto med bilderna från sin , med batteri fyllda, kamera.

Efter att ha beundrat utsikten och käkat klart, samt hällt i oss en hel del vatten, begav vi oss neråt igen. Vi två och vår norska kamrat tog täten och snubblade inte alltför mycket på vår snabba nedfart. Vid det här laget var benen rätt trötta men vi tog det försiktigt men bestämt med lagom med pauser. Väl nere vid byn igen styrde vi direkt kosan till den lilla kiosken där vi köpte isglass och dricka, att avnjutas i värmen. Efter vi kommit tillbaka till hotellet slängde vi oss in i duschen båda två och tog sen en iskall öl i baren. Ikväll kör vi middag på stället uppe vid vägen vi fastnat vid och våra kläder, som vi skickat på tvätt, borde vara klara till imorrn bitti. Blir nog en natt till i tält här innan vi rör oss vidare till Granada norr om sjön.

Det får bli allt bloggande för ikväll, nu ska jag stretcha lite och bara ta det lungt. Hepp!